Bernt Olsson, Malmköping spelar några av Anders Gustaf Rosenbergs sörmländska folkkmusikuppteckningar från 1823-35 i Rosenbergs pianoarrangemang på en taffel tillverkad av Rosenberg.
Beträffande Rosenbergs arrangemang, se artiklar om Schwalbes uppteckningar! Hämta.
Samtliga numreringar och kursiverade kommentarer avser Rosenbergs första häfte.
Inspelningar i MP3-format, c:a 1-3 MB.
Bernt Olsson, Malmköping spelar AG Rosenbergs uppteckningar på en Rosenbergstaffel.
Nr 19
19a.
Not för not sådan den skrefs och spelades af lankasterskolläraren, vice klockaren, sockenapotekaren, målaren och glasmästaren m.m., verklige hedersmannen A. Andersson i Floda.
19b.
Samma polska sådan hon spelades vid de högtidliga tillfällen, då flere af socknens många spelmän voro tillstädes.
Bernt spelar version a och b efter varandra.
Lyssna Noter 19a Noter 19b
Nr 20
Mycket gammal. Utg. har sett den med annan harmoni tryckt i slutet af förra eller i början af detta århundrade.
Lyssna Noter
Nr 21
Spelades på 20-talet af en 60-70 års gammal bondspelman i Floda.
Lyssna Noter
Nr 22
Vi ska ställa te’ en roliger dans,
Vi ska binda både krona å’ krans te’ dansen. :,:
Hej, hopp san! roliger dans!
Hej, hopp! båd’ krona å’ krans te’ dansen. :,:
Vacker är du när du dansar å’ ler,
Vacker när du på din käraste ser, skön’ Anna! :,:
Hej, hopp san! etc.
Lyssna Noter
Nr 23
Satt för flera violiner af L. E. Segerberg, orgelnist i Floda, skicklig violinspelare.
Senare mer känd som Lif-Anders polska i en uppteckning från Hälsingland. Ursprungligen en polonäs av Carl Michael Ritter von Esser – ”en kringflackande musiker i 1700-talets Europa”.
Lyssna Noter
Nr 35
Troligen en variant af ett gammalt kändt tema och sannolikt skrifven af någon bland Segerbergs många elever, tagna ur allmogeklassen.
Lyssna Noter
Nr 36
Flicka lilla, vill du gifta dej?
Säg straxt, om du vill ha mej!
Vill du inte, så säj bara nej,
Nog får jag den, som tar mej.
Tra, la, la, etc., etc.
Lyssna Noter
Nr 40
En allmänt omtyckt polska af en landtvirtuos, som kallades ”sjuttioåttan”, af den orsak att han skröt af att kunna sjuttioåtta polskor. Polskan kallades för ”tyska klockorna”, emedan spelmannens pizzicato hade någon likhet med klockspelet i Tyska kyrkan i Stockholm. Vid föredraget var violinen förstämd på det sätt, att d-strängen stämde e och g-strängen a.
Lyssna Noter
Nr 41
Omväxlande 3/4 och hel takt, som dock icke generade de dansande, tvärtom.
Lyssna Noter
Nr 57
Mor satt i spisen, kokade rofvor, —
Smör te’ doppa dem i. :,:
Hem kommer far med tommer mage, —
Skrof te’ lägga dem i. :,:
Tra, la, la, etc.
Lyssna Noter
Nr 62
Hopp Pelle då!
Mej skall du få,
Hvar har du ringen? :,:
Ringen jag har
Som en bra kar’,
Tala om’et för ingen! :,:
Lyssna Noter
Nr 68
Tafflar krånglar ofta, c-tangenten ville ibland inte alls…
Lyssna Noter
Nr 70
”Neckens polska”. Andra taktens sista not bör vara och har af ålder varit densamma som den första i tredje takten, nämligen a och icke c, då melodien sjunges i d-moll.
Lyssna Noter
Nr 119
Den s. k. Årdalapolskan. Senare upptecknad. Följande för några tiotal af år sedan dertill skrifna ord, på sörmländsk dialekt, äro enligt berättelse af numera professor S . . . . . . . .
Nog minns ja’ när som länsmans Petter
Kom sta’ å’ friade te’ mej.
Ja’ satt å’ mjölka herrgåls kretter
Å ga’ mej te’ å svarte nej.
Petter ä’ så kry å’ rar,
Nämndemans i Forsa Kari nätter.
Hon ger nog ja åt Petter.
Allri i väla skull’ ja neka
Te’ dä’ som ja’ så gerna vill,
Baraste Petter ville leka
Friareleken en gång till.
Tänk hur ljufligt vurte då
Att få bru’lakansväfven bleka
Å’ ej stå här å’ neka..
Lyssna Noter
Nr 140
Brudskålsmusik från Floda socken. Denna melodi spelades en gång igenom för hvar person, som bruden vid middagsbordet drack till. När bruden föreslog en ny skål, upphörde musiken, och under denna paus utropades högt namnet å den hedrade, som alltid till återgäld gaf bruden en skänk.
Lyssna Noter
Nr 141
Äfven vid andra tillfällen än bröllop var det vanligt, att en insamling gjordes åt spelmannen: en af de sångkunnigaste lade några slantar i en messingstallrik, om hvilken han band en serviette, och med denna i hast erhållna ”tambour de basque” skakade han flitigt framför hvarje gäst under sången:
Se så sjunga vi för spelemannen vår, etc.
och efter gåfvans emottagande sjöngs:
Hafven tack, hafven tack för eder goda skänk!
Eder lön skall blifva hos en flicka på en bänk.
Hafven tack! Hafven tack! etc.
Lyssna Noter