Till startsidan
Till spelgrupperna
Bertil Carlsson har skrivit dagbok under många år.
Läs hans anteckningar om en rundtur med Malmabygdens Spelmanslag 1958.
Klicka här.
Bror Andersson
Rytmisk, renspelare, noggrann
Bror Andersson (1910-1997) var centralgestalten i det framgångsrika Malmabygdens Spelmanslag, som under de första åren efter starten 1956 hade ett tiotal medlemmar, men som i mitten av 1960-talet blev en väl samspelad kvartett: Bror Andersson, Bertil Sjöberg, Ingvar Andersson och Sören Olsson.
Bror lärde sig spela genom att ta ut melodier på sin fars fiol och som spelman var han noga och såg till att laget tränade, tränade och tränade…
Malmabygdens Spelmanslag med sin spelskicklighet, sin lokala repertoar och sitt dansanta spelsätt blev ett föredöme för många andra grupper både i och utanför Sörmland.
Bertil Sjöberg
Sörmlands styvaste bakblåsare, sa Gustaf Wetter
Bertil Sjöberg (1911-2003) hade i många år varit violinist och saxofonist i olika dansorkestrar när han blev intresserad av folkmusik och blev ”bakblåsare” i Malmabygdens Spelmanslag.
Bertils far – Oskar Sjöberg, f. 1870 – var spelman. Tio av hans låtar upptecknades 1936 av Olof Andersson (nr 438-448).
Ingvar Andersson
Kraftfull, spelar med både driv och gung
Ingvar Andersson (f. 1943) var melodispelare i Malmabygdens Spelmanslag. Fostrades av Bror Andersson och har vidareutvecklats till en av Sörmlands främsta spelmän.
Spelar gärna tillsammans med dottern Birgitta Stenberg, som ärvt Ingvars musikalitet och spelstil.
Ingvar är folkmusikpedagog i Södertälje Kulturskola och många unga ges folkmusikalisk inspiration och kunskap.
Sören Olsson
Kompstark jämte i den sörmländska folkmusiken
Sören Olsson (f.1941) från Sunne i Jämtland har låttradition efter både far och farfar. Lärde sig som ung
”simen” – ett komp mellan vanlig sekundering och ordinär andrastämma.
Bertil Sjöbergs andrastämmor och Sörens simen var viktiga för både rytmik och tonalitet i Malmabygdens Spelmanslag.
Sören arbetar på Sörmlands Musik & Teater som chef för allmänkulturen.
Herbert Eriksson
Herbert Eriksson tillhörde det tidiga Malmabygdens Spelmanslag. Han stämde fiolen och drog långa tag med sin kontrabashartsade stråke, myste och tyckte – ’det här blir bra för spelmanslaget’.
Vitalis Karlsson
Vitalis Karlsson var en god spelman. Han hade en omedveten förmåga att bli uppskattad och omtyckt av alla.
Vitalis, spelmanslagets ”solstråle” – på rundtur i bussen har han redan tagit fram fiolen och spelar en av sina favoritpolskor, varefter han uppmanar: Ta fram fiolerna för glada spelmän måste spela!
Inga Lindkvist
Inga Lindkvist är avritad från ett fotografi från spelmansförbundets samlingar. Vi saknar uppgifter om henne. Hjälp!
Ingeborg Löfgren
Syster och spelman
Distriktssköterskan Ingeborg Löfgren spelade i det unga Malmabygdens Spelmanslag. Hon spelade bland annat en vals som Bror Andersson förmedlat till nya generationer som ”Ingeborgs vals”. Den finns utgiven i Sörmländska Allspelslåtar och spelas av många av dagens spelmän.
Anita Hedlund
Basen för basset. Kraftfull kompare!
Anita:
Jag är född i Länna socken 1945, uppvuxen i Tystberga. Mina morbröder spelade folkmusik, fast det hette det inte då. De spelade små enradiga durspel och fiol.
Morfars farfar – Sundsgubben – var duktig fiolspelman. När jag var två år bodde vi en period i vaktmästarbostaden ovanpå bygdegården i
Tystberga. Mamma Svea var rådlös när det var danstillställningar i lokalen under, då satt jag kapprak i sängen
”pela … dansa … Nita … dansa … pela!”
Under uppväxtåren blev det mycket dans tillsammans med föräldrarna. Varje lördag var det gammaldans någonstans i närheten och jag dansade med farbröderna; vals, schottis, vals, hambo, vals, trestegspolka, vals…
Mamma tvingade mig att spela fioletyder i kommunala musikskolan tills jag kunde försvara mig. Tjugo år senare, i annat musikaliskt sammanhang, återupptäckte jag fiolen och dess möjligheter – folkmusik!
Flyttade till Malmköping från Stockholm 1980, bland annat till det som snart blev B-laget.
Matts Mattsson
Konstnär och spelman. Spetsig penna och runda stråk
Matts:
Född 1939, västerbottning. Pappa, en fattig skomakare, drygade ut den skrala kassan genom att spela till dans med olika grupper. Han trakterade fiol, saxofon, bas, trummor, ja till och med uppblåst grisblåsa fastspänd på ett kvastskaft.
När jag var riktigt liten önskade jag mig en hund. Julen stod för dörren. På julafton bars ett stort paket in och ställdes vid granen. Innehållet var givet – hundvalpen!
Tomten kom, paketet öppnades. Det innehöll en fiol.
Än idag kan jag minnas hur jag grinade. Fiolen återlämnades och jag fick en hundvalp – Nalle.
Familjen deporterades från arbetslöshetens Västerbotten, hamnade i industristaden Eskilstuna. Så småningom fick jag jobb som springgrabb på skolexpeditionen. Musikskolans expedition låg i samma hus och jag ombads en dag att sätta strängar på en knippa fioler. Jag håller fortfarande på.
Bernt Olsson
Humanistisk 1800-talsprofil i nutiden, ordvändande multiinstrumentalist
Bernt:
Född 1935. Jag växte upp i min mors hemtrakt, Skedevi socken i norra Östergötland. Min far kom från Skånes Värsjö och talade skånska. I hans släkt fanns spelmän och musikintresse.
Mina föräldrar spelade inte – det hade de inte tid med – men vi åkte ofta på spelmansstämmor.
Vi hade en handelsträdgård, och jag tillbragdte en stor del av min barndom på alla fyr bland jordgubbar och morötter.
Så fort jag kunde smet jag in till pianot och försökte spela Mozartsonater. Jag har noterna kvar. De är rätt så skitiga.
Klassisk musik har jag älskat sedan barndomen. Jag hade dispens av mina jassintresserade kamrater. Jag fick vara tokig.
”Nu ska vi lära oss hambo”, sade vi, min fru och jag, en vacker dag på 70-talet, och så gick vi med i Malmabygdens folkdanslag, som ägnade sig åt traditionell, folklig dans. Där är vi kvar.
Ett par år senare lånade jag en fiol, ett instrument som jag sedan hyst en – inte alltid besvarad – kärlek till. Ja, så blev det enradigt dragspel och stråkharpa, och nu övar jag på nyckelharpa – enkelharpa. Ju äldre desto bättre…
Ing-Marie Sundin
Ing-Marie::
Född 1955 i Flen. Jag började spela i Flens kommunala musikskola som 10-åring. Den första fiolen fick jag av min pappa, han åkte moped till Katrineholm och köpte den. Folkmusiken började jag lyssna på i form av gammaldans som hördes hemma på radion på lördagskvällarna då mamma och pappa lyssnade. Pappa spelade lite munspel och dragspel. Även hans syskon trakterade instrument eller sjöng.
I kommunala musikskolan spelades ganska blandad musik, men folkmusik var inte så vanligt. Då jag bad att få spela mera av den varan fick jag ”Myrstacken” av Eric Öst i min hand, en låt med en teknik som är långt från nybörjarens.
Min grund i spel till dans har jag fått som spelman i Flens folkdanslag. Det var ett harvande och omtagande av låtar varje måndag i många år, nåt som jag i efterhand har förstått var en mycket god skolning. På 80-talet gick jag den pedagogiska utbildningen för spelmän på musikhögskolan i Stockholm.
Erik Andersson
Ordknapp, tonrik melodiförare
Erik:
Född på Storgården i Mellösa 1973. Där har min släkt bott sen slutet på 1600-talet, faktiskt.
Jag var nio år då jag började spela fiol i musikskolan. Det blev klassisk musik, började spela i Katrineholms Musiksällskap då jag var femton. Spelmanslärling hos Anita Hedlund sedan 1997. Upptäckte att det går att spela på gehör, utan noter…
Kvalade så småningom in i B-laget. Det blir en sorts tvåspråkighet, utan att man tänker på det. Svettig danskväll är nog roligast att spela på, bara låt efter låt efter låt…
Ray Cooper
Chopper – B-lagets ende medlem med fan-club i flera länder
Cellisten Ray Cooper flyttade 2002 från London till Malmköping. Han och hans hustru köpte Bror Anderssons hus(!) och började spela i B-laget när han är hemma…
Ray ”Chopper” Cooper (f. 1954 i Romford, Essex) – är sångare, cellist och basist i det engelska folkrockbandet
Oysterband. Pendlar till London från Malmköping…
Oysterbands hemsida
Patrik Andersson
Intensiv virtuos med många strängar på sin fela
Sedan 2002 bor Patrik Andersson med sambon Jenny Tidman i Malmköping.
Patrik kommer från Eskilstuna och har spelat fiol sedan början av 80-talet. Efter en spelmansutbildning i Norge spelar han även norsk folkmusik – gärna på
hardingfele.
2003/04 arbetar han med dansgruppen Sinkelipass i föreställningen Etyder. Gör ibland inhopp i gruppen Malmköpings spelmän.
Jenny Tidman
Elegant spel med småländsk accent
Jenny Tidman är folkmusikpedag och är sedan 2002 Malmköpingsbo tillsammans med sambon Patrik Andersson.
Spelar gärna underfundiga låtar från sin småländska hemtrakt.
Torgny Karlsson
Torgny Karlsson, född 1936 hade ett omväxlande liv. Han läste till ingenjör i Katrineholm och arbetade på ASEA Atom. Omskolade sig till sjuksköterska, var FN-soldat i Gasa och på Cypern.
Han var bra på fiol, men han är kanske mest ihågkommen som gitarrist och trubadur med fin sångröst och många texter, helst underfundiga eller roliga.
Hans något rastlösa natur kom till uttryck i planerna på att utrusta en cykel med slipanordningar och trampa runt landet som skärslipare.
Men det hanns inte med, han omkom i en bilolycka utanför Malmköping, men under ett halvår sådär, såg jag honom i min vänstra backspegel när jag åkte genom köpingen säger Matts Mattsson.
Rupert Karlsson
Mannen bakom ruckaren
Rupert Karlsson var plåtslagare och ramlade ner från ett tak. Han var född ca 1900. Bror Andersson spelade
”Malm-Lasses ruckare” som han hade efter Rupert.
Gamle kantor Hallinder lär ha sagt att om någon spelman hade absolut gehör, så skulle det vara Rupert Karlsson.
Folkmusikgruppen Simmings gjorde stor lycka med ruckaren som tåglåt. Du kan lyssna på den genom att ladda ner en MP3-fil (1,1 Mb, det tar en stund via modem). Det är en privatinspelning från en föreställning i Gnesta 1995.
Klicka här!
Tibor Murazombati
Gitarr- och fiolspelande konstnär
Tibor Muraszombathi (f. 1923) har hela sitt liv ägnat sig åt tecknandets och målandets konst, främst i tidnings- och reklambranschen.
Efter kriget och närmare ett år i fångläger i Tyskland, började han studera teckning på högskolan i Regensburg.
Tibor tycker om att experimentera.Vid tiden för B-lagets tillkomst sågs (och hördes) han lite i utkanten med sin fiol, som var av den beskaffenheten att locket gick att skruva av för att underlätta trimningen av insidan.
Tibor spelade också ihop med Torgny Karlsson, även han en man som tyckte om variation. Matts minns särskilt ett tillfälle när Torgny lite irriterat utbrast: ”inge mer Rackemalms lass
(Malmlasses ruckare), nu tar vi nå�t annat.
Georg Palmqvist
Pliggen till skorna, spiken till fiolen
Skomakare Georg Palmqvist, född 1879, kom till Malmköping från Vingåker med en repertoar som känns igen från storspelmannen Karl August Lindblom, Rejmyre som hade många elever i både Sörmland och Östergötland.
På en spik i skomakeriet hade Georg en fiol hängande och under dagens arbete tog han ibland en låt.
På söndagarna samlades gubbar med fiollådor hemma hos familjen Palmqvist och det var spel och mat och kaffe hela dagen.
Dottern Gunvor har gett B-laget ett nothäfte från 1923 efter sin far. Nästan hälften av innehållet är valser, dessutom polska, polka, hambo, schottis, hambopolska, galopp och ett par små
polenisse.
Erik Sjöström
Erik Sjöström vet vi inte mycket om. Han var skribent, kanske för någon dagstidning, och gjorde en fin beskrivning av garvaregården i Sörmlandsbygden 1934. Han bodde i det hus på Landsvägsgatan där spelmän samlas hemma hos Anita Hedlund och Bosse
Arrhed. Finns det en särskild spelmansdragningskraft som vidhäftar hus?
Erik Sjöström finns på ett foto hos hembygdsföreningen – liggande framför det dåvarande folkdanslaget.
Den alltid faktasökande Per-Ulf Allmo skrev den 15/9 2004:
Kan han vara Ernst Erik Edvin Sjöström f. 29 apr 1903 i L:a Malma d. 2 mars 1972 i Nyköpings Allhelgona; Höglundavägen 15, gift 29 okt 1932?
Men något är fel för jag hittar inte honom den uppgivna tiden i dopboken från Malma.
Någon som vet????
Den anonyme…
Vi söker fler spelmän från Malmköpingstrakten!
Genom decennier och sekler har det funnits många spelmän i bygden. Sörmlands regementes musikkår har säkerligen betytt mycket både för ortens allmänna musikliv och som inspiration för andra musiker.
Vi tycker orten, dess musikliv och dess spelmän är spännande och vill gärna veta mer – om både nämnda och onämnda spelmän!
Kontakta
Matts Mattsson 0157-605 97 eller
Arne Blomberg 013-741 48.
© Matts Mattsson, Arne Blomberg 2003